del 5. (sammanfattning)
Nu, idag när jag sitter och skriver den här långa förlossningsberättelsen,
är de exakt en vecka sedan!
sjukt alltså! att wilma redan är en vecka! :O
nu när jag tänker tillbaka på hur jag tyckte att de va att föda barn,
är de svårt att hitta ord för allting!
de är utan tvekan de häftigaste jag har varit med om, i hela mitt liv!
och jag skulle lätt kunna göra om de. :)
andledningen till varför de tog så lång tid för mej,
innan de riktigt startade. va förlängd latensfas!
och de blev så enbart för att jag är envis och inte lyssnade på dom på förlossningen
som gav mej den första sovdozen,
för att livmodern är en muskel, och när jag va så trött och utmattad,
så orkade den helt enkelt inte öppna sej mer,,
men jag skulle absolut vara tapper och inte ta nå bricanyl eller liknande..
hade jag gjort de dom sa från början så hade hon kanske vart född den 10 jan,
eller kanske till och med den 9 jan?
och tänk om jag inte hade gått med på att ta den där himla ryggbedövningen då?
hur ont hade jag haft då?? :S
nej, jag har iaf lärt mej ett och annat av de här..
och jag säger bara de! till alla som ska föda barn..
ni har nåt otroligt coolt och häftigt framför er!
jag är fortfarande helt chockad över hur häftigt jag tycker att de va! :)
men lyssna på barnmorskorna!
dom vet vad som är bäst!
jag hade bestämt mej innan att jag skulle göra de!
men jag tappade kontrollen totalt!
och jag som verkligen inte tänkte göra de..
men jag blev bara för trött helt enkelt.
jag kände de att de lixom inte gick längre..
de är sån kraft i värkarna,
och att inte sova eller äta på 3 dygn med den smärtan.. de är ju helt sjukt..
men jag är övertygad om att ifall jag hade gjort som dom sa, så hade de gått mycket fortare!
och va inte rädd för att sätta ryggbedövning!
den va guld värd!
den va vidrig att sätta! de ska jag inte neka.
men de va lätt värt de!
för nu kunde jag trots allt föda lilla wilma med ett leende på läpparna! :)
tack Sne!
och tack Mamma!
utan er vet jag inte riktigt om de hade vart lika häftigt!
ni är toppen!! :D <3333
är de exakt en vecka sedan!
sjukt alltså! att wilma redan är en vecka! :O
nu när jag tänker tillbaka på hur jag tyckte att de va att föda barn,
är de svårt att hitta ord för allting!
de är utan tvekan de häftigaste jag har varit med om, i hela mitt liv!
och jag skulle lätt kunna göra om de. :)
andledningen till varför de tog så lång tid för mej,
innan de riktigt startade. va förlängd latensfas!
och de blev så enbart för att jag är envis och inte lyssnade på dom på förlossningen
som gav mej den första sovdozen,
för att livmodern är en muskel, och när jag va så trött och utmattad,
så orkade den helt enkelt inte öppna sej mer,,
men jag skulle absolut vara tapper och inte ta nå bricanyl eller liknande..
hade jag gjort de dom sa från början så hade hon kanske vart född den 10 jan,
eller kanske till och med den 9 jan?
och tänk om jag inte hade gått med på att ta den där himla ryggbedövningen då?
hur ont hade jag haft då?? :S
nej, jag har iaf lärt mej ett och annat av de här..
och jag säger bara de! till alla som ska föda barn..
ni har nåt otroligt coolt och häftigt framför er!
jag är fortfarande helt chockad över hur häftigt jag tycker att de va! :)
men lyssna på barnmorskorna!
dom vet vad som är bäst!
jag hade bestämt mej innan att jag skulle göra de!
men jag tappade kontrollen totalt!
och jag som verkligen inte tänkte göra de..
men jag blev bara för trött helt enkelt.
jag kände de att de lixom inte gick längre..
de är sån kraft i värkarna,
och att inte sova eller äta på 3 dygn med den smärtan.. de är ju helt sjukt..
men jag är övertygad om att ifall jag hade gjort som dom sa, så hade de gått mycket fortare!
och va inte rädd för att sätta ryggbedövning!
den va guld värd!
den va vidrig att sätta! de ska jag inte neka.
men de va lätt värt de!
för nu kunde jag trots allt föda lilla wilma med ett leende på läpparna! :)
tack Sne!
och tack Mamma!
utan er vet jag inte riktigt om de hade vart lika häftigt!
ni är toppen!! :D <3333
del 4. (11 januari -09)
den där edan. gjorde verkligen sitt jobb! :)
jag sover och vaknar då och då av att dom kommer in och känner på mej och bebis..
vid 02.00 kommer dom och sätter dropp på mej för att jag inte hade ätit något på 2 dygn,
nästan 3 :O så då fick jag dropp eftersom att jag fortfarande inte ville äta.
vi fortsätter sova.
jag vaknar vid 03.19 och väcker sne.
jag har inte ont men ett väldigt tryck neråt.
man kan se på ctg kurvan att jag har kraftiga värkar..
coolt att jag inte känner av dom! :)
går så ett tag. bena bär knappt när de kommer en värk för trycket blir så enormt.
jag ringer på klockan och tror att bebis tänker komma nu!
hon undersöker mej och jag är öppen 7 cm! :O
och klockan är typ.. 06.15
innan jag somna va jag öppen 3 :O
här har de gått undan, och smärtfritt också! heja eda!
sen går de en halv timme..
sen ringer jag på klockan igen och säger att nu kommer den!!!!
de känndes verkligen som att hon skulle ploppa ut..
och jag kunde inte hålla emot när de kom en värk.
kroppen bara tröck på hela tiden..
som att spy fast neråt! :O
hon undersöker mej igen och nu är jag helt öppen!
3 cm på en halvtimme! :O
de är bara en liiten kant kvar..
06.50 får jag första krystvärken!
fan va häftigt! :D
vilken kännsla att få pressa på allt man bara kan!
och vilken kraft man får!
jag krystade och pratade på för fullt. :)
efter varje värk frågade jag om dom såg henne typ..
ser ni huvudet? frågade jag..
jaa, jag ser de där inne svarade hon
har hon hår? skrek jag.
ja, mycket svart hår!
herregud va nyfiken jag blev..
jag trök så jag trodde jag skulle döö!! :D
men jag skarattade och pratade hela tiden.
de gjorde inte ont nu heller. jag hade bara ett hemskt tryck neråt!
jag frågade efter typ varje värk om de va mycket kvar..
en liten bit till va de jag fick till svar hela tiden.
tillslut frågade jag ungefär hur många värkar?
4 st, svarade hon!
okej, jag tröck och tröck!
efter 2 st kom hon! :O
07.25!
en liten flicka!
51 cm
3469 g
och vilken grej!
jag verkligen kännde att de va en liten bebis som gled ur mej!
de enda som gjorde riktigt ont under själva födandet,
de va när hennes huvud stod mitt i öppningen, och värken tog slut!
så hon fick sitta så, med huvudet mitt i hålet!
de kändes kan jag lova! :) men de va sån kort stund! :P
sen när hon va ute hade man glömt de! :)
De va en sån himla häftig känsla när man va klar hon låg på bröstet, så efter 7 min
kom moderkakan ut. och när den va ute.. då kände man sej helt tom!
så himla skönt! de är obeskrivligt!
sen va de inte lika skönt när man skulle sys!
jag sprack inte nån stans men jag fick 4 st bristningar på insidan.
ett stygn på varje vart de, så 1 stygn, på 4 olika ställen.
de gjorde ont. eller de sved..
jag blev så jävla arg på henne då! :P
låg och svor gjorde jag.. haha!
hon va inte direkt försiktig! ;)
sen när de va klart så va de så himla underbart!
allt va som bortblåst! hur ont man hade haft hade man redan glömt!
liam och mamma kom nästan direkt när de va klart!
vi hade inte ens fått in fika brickan än.. :P
sen fick vi in den och de va hur gott som helst!!!!
jag som inte hade ätit ordentligt på 3 dygn!! :O
sen efter de fick jag gå och duscha, de gick bra de också.. :)
de va hur skönt som helst, sen satt jag på mej mina egna kläder så
tänkte jag att vi skulle gå upp på BB men jag skulle visst åka säng..
jag va ju hur pigg som helst!! :D
på BB stannade vi över dagen och då hade vi besök av:
min mormor
min morbror och hans tjej,
min moster
och mamma så klart <3
sen kom snes mamma
brorsa och jossan och elvira.
sen när alla hade åkt så gick vi in på rummet,
vi skulle få åka hem när dom sett att hon ammade,
men hon bara sov och sov, och velade inte äta,
så när de va middagsdags så gick vi och åt,
sen efter de så velade hon äta.
så sne fick kasta sej på larmknappen,
och så kom dom och tittade när hon ammade..
och de såg bra ut.. så nu kunde vi äntligen skriva till mamma att hon skulle komma! :D
så vi lämnade BB ca kl 19.30
och hon är född 07.25 :)
jag sover och vaknar då och då av att dom kommer in och känner på mej och bebis..
vid 02.00 kommer dom och sätter dropp på mej för att jag inte hade ätit något på 2 dygn,
nästan 3 :O så då fick jag dropp eftersom att jag fortfarande inte ville äta.
vi fortsätter sova.
jag vaknar vid 03.19 och väcker sne.
jag har inte ont men ett väldigt tryck neråt.
man kan se på ctg kurvan att jag har kraftiga värkar..
coolt att jag inte känner av dom! :)
går så ett tag. bena bär knappt när de kommer en värk för trycket blir så enormt.
jag ringer på klockan och tror att bebis tänker komma nu!
hon undersöker mej och jag är öppen 7 cm! :O
och klockan är typ.. 06.15
innan jag somna va jag öppen 3 :O
här har de gått undan, och smärtfritt också! heja eda!
sen går de en halv timme..
sen ringer jag på klockan igen och säger att nu kommer den!!!!
de känndes verkligen som att hon skulle ploppa ut..
och jag kunde inte hålla emot när de kom en värk.
kroppen bara tröck på hela tiden..
som att spy fast neråt! :O
hon undersöker mej igen och nu är jag helt öppen!
3 cm på en halvtimme! :O
de är bara en liiten kant kvar..
06.50 får jag första krystvärken!
fan va häftigt! :D
vilken kännsla att få pressa på allt man bara kan!
och vilken kraft man får!
jag krystade och pratade på för fullt. :)
efter varje värk frågade jag om dom såg henne typ..
ser ni huvudet? frågade jag..
jaa, jag ser de där inne svarade hon
har hon hår? skrek jag.
ja, mycket svart hår!
herregud va nyfiken jag blev..
jag trök så jag trodde jag skulle döö!! :D
men jag skarattade och pratade hela tiden.
de gjorde inte ont nu heller. jag hade bara ett hemskt tryck neråt!
jag frågade efter typ varje värk om de va mycket kvar..
en liten bit till va de jag fick till svar hela tiden.
tillslut frågade jag ungefär hur många värkar?
4 st, svarade hon!
okej, jag tröck och tröck!
efter 2 st kom hon! :O
07.25!
en liten flicka!
51 cm
3469 g
och vilken grej!
jag verkligen kännde att de va en liten bebis som gled ur mej!
de enda som gjorde riktigt ont under själva födandet,
de va när hennes huvud stod mitt i öppningen, och värken tog slut!
så hon fick sitta så, med huvudet mitt i hålet!
de kändes kan jag lova! :) men de va sån kort stund! :P
sen när hon va ute hade man glömt de! :)
De va en sån himla häftig känsla när man va klar hon låg på bröstet, så efter 7 min
kom moderkakan ut. och när den va ute.. då kände man sej helt tom!
så himla skönt! de är obeskrivligt!
sen va de inte lika skönt när man skulle sys!
jag sprack inte nån stans men jag fick 4 st bristningar på insidan.
ett stygn på varje vart de, så 1 stygn, på 4 olika ställen.
de gjorde ont. eller de sved..
jag blev så jävla arg på henne då! :P
låg och svor gjorde jag.. haha!
hon va inte direkt försiktig! ;)
sen när de va klart så va de så himla underbart!
allt va som bortblåst! hur ont man hade haft hade man redan glömt!
liam och mamma kom nästan direkt när de va klart!
vi hade inte ens fått in fika brickan än.. :P
sen fick vi in den och de va hur gott som helst!!!!
jag som inte hade ätit ordentligt på 3 dygn!! :O
sen efter de fick jag gå och duscha, de gick bra de också.. :)
de va hur skönt som helst, sen satt jag på mej mina egna kläder så
tänkte jag att vi skulle gå upp på BB men jag skulle visst åka säng..
jag va ju hur pigg som helst!! :D
på BB stannade vi över dagen och då hade vi besök av:
min mormor
min morbror och hans tjej,
min moster
och mamma så klart <3
sen kom snes mamma
brorsa och jossan och elvira.
sen när alla hade åkt så gick vi in på rummet,
vi skulle få åka hem när dom sett att hon ammade,
men hon bara sov och sov, och velade inte äta,
så när de va middagsdags så gick vi och åt,
sen efter de så velade hon äta.
så sne fick kasta sej på larmknappen,
och så kom dom och tittade när hon ammade..
och de såg bra ut.. så nu kunde vi äntligen skriva till mamma att hon skulle komma! :D
så vi lämnade BB ca kl 19.30
och hon är född 07.25 :)
del 3. (10 januari -09)
en massa tabletter finns i sovdoz påsen..
2 st alvedon,
en smärtstillande,
en bricanyl som ska avstanna värkarna,
och en sömntablett.
dom säger åt mej att ta alla tabletterna och sova!
vi kommer hem och jag tycker att de känns helt fel att stoppa i sej dom där pillren,
så jag försöker att sova ändå..
men vaknar hela tiden och nu börjar de göra riktigt ont!
jag väcker sne och berättar att de gör helvetes ont,
och att jag nog måste ta iaf alvedon och smärtstillande..
så han ger mej tabletterna och vatten..
jag tar båda alvedonerna och smärtstillande,
men de hjälper inte ett skit!!
men jag vägrar att ta sömnpillret, de tycker jag är super läskigt,
och jag vill inte ta bricanylen som avstannar värkarbetet nu när de äntligen är igång!
ca kl 6.00 så står jag inte ut med att ligga i sängen längre.
jag går och värmer vetekudden,
vaggar och flåsar varje gång jag har värk..
tillslut väcker jag sne och säger att de gör skiit ont..
jag står på knä vid fotändan av sängen och vaggar med vetekudden i svanken..
flåsar som en tok!
och tittar på tv mellan värkarna.. vill bara att tiden ska gå!
vid 7.00 kliver vi båda upp, jag har sagt att vi snart måste åka in..
jag står snart inte ut mer..
vi äter frukost, eller sne äter frukost, jag har inte haft så mycket matlust dom senaste 2 dygnen..
jag har inte ätit mer än en ynka apelsin på 2 dygn.. :O
men kan inte! känns som att jag ska spy..
efter varje värk mår jag super illa.
sitter och tittar på barnprogram och kämpar på med värkarna.
håller på så fram till ca halv elva på förmiddagen,
då tycker jag att de räcker.. nu vill jag åka in.
jag skriver till mamma att vi vill åka, hon ska göra sej iordning skriver hon..
under tiden vi väntar på mamma blir dom ännu starkare och jag är in på
toan och hulkar en gång, men kan inte spy eftersom min mage är helt tom!!
och tur är väl de! jag hatar att spy, jag vet inte om de va att wilma passerade dom där
taggarna (kommer inte på vad dom heter nu, men de är ju nåt ställe som barnet passerar och då kan mamman må illa.)
eller om de va smärtan som gjorde de!
men sen tillslut så kom mamma och hämtade oss och vi va på väg till förlossningen IGEN! :O
jag grinar som en tok i bilen!
jag vet inte varför men jag kände mej grymt ledsen, de är nog alla hormoner och jag va
övertrött och hungrig och hade ont..
när vi kommer in så gråter jag fortfarande,
och vi blir mottagna av en undersköterska som tar oss direkt till ett förlossningsrum..
där blir jag kopplad till ctg och efter ett tag kommer en barnmorska in och undersöker mej,
mamma är kvar, men den här gången hoppas vi på att inte bli hemskickad..
Det är inte sant!!!!!! fortfarande bara 2 cm! och en halv cm kvar på tappen!
jag har gått med värkar i 2 dygn och de har inte hänt ett skit!!!
jag tappar hoppet om att vi ska få våran bebis!
men vi får vara kvar iaf..
och dagen flyter på.. mamma åker hem och kommer tillbaka,
undertiden hon är borta har jag badat lavendelbad!
de va skönt men de lindrade inte så himla mycket,
efter att vi klivit upp ur badet så bryter jag ihop igen!
de gör ont och jag är urtrött men kan inte sova och jag är hungrig men mår illa mest hela tiden!
och när vi gick in i badet kom de in ett par, och när vi kom ut så hade dom fått sin bebis!
de gjorde de hela bara ännu jobbigare,
så barnmorskan som kom in när jag va ledsen lugnade mej lite,
och vi kom överens om att om de inte hade hänt nåt nästa gång dom skulle undersöka mej,
så skulle jag få en sovdoz igen och då ta hela den! och få sova..
nästa gång jag blir undersökt är jag öppen 3 cm och tappen va nu utplånad helt!
de är inte mycket, men det HAR hänt nåt! :D
och klockan är nu ca 17.20.
dom frågar mej om jag vill sova eller köra på?
envis som man är så ville jag inte sova nu, när de äntligen började hända nåt,
så istället tar dom hål på hinnorna!
vattnet går kl 21.50..
jag är fortfarande bara öppen 3 cm.
nu kanske de börjar hända nåt...?
Det gör det kan jag lova!
nu gör det riktigt helvetes ont,
dom kommer med mindre än en min emellan och jag har ont hela tiden...
jag tappar kontrollen totalt när kl är 23.00
jag bara skriker och grinar..
sne går ut därifrån för han tycker at de blir obehagligt...
mamma stannar kvar och försöker lugna mej tillsammans med barnmorskan och undersköterskan..
men jag har så ont att jag knappt hör dom.. jag är hysterisk..
allt kom så plötsligt när dom tog hinnorna.. jag hann lixom inte lära mej hantera värkarna som man gör
när dom sakta trappas upp, då hinner man med och andas bort dom.
men det gick så fort från att ha vart hanterbara till att bli så starka och komma hela tiden..
barnmorskan vill att jag ska ta ryggbedövning men jag vägrar och bara skriker..
-jag är jätte stick rädd för er som inte känner mej!-
lustgasen vill jag inte heller prova för jag är så rädd att spy..
tillslut står jag bara inte ut..
skriker att jag vill ha snitt och grejer..
och tillslut så ringer dom på doktorn som kommer och pratar med mej..
hon säger att jag inte kommer få bli snittad och jag skriker att jag vill sova..
att jag inte orkar nå mer..
de känns som att jag ska döö!
hon övertalar mej att ta ryggbedövning tillslut,
och kl 23.50 kommer narkosen och lägger en eda!
de va de vidrigaste! fifan!!
de gjorde inte ont men de va grymt obehagligt!
jag fick sitta på sängkanten och kuta med ryggen..
mamma satt framför mej och höll i mej.
kuta mer med ryggen får jag höra hur många gånger som helst..
han sprutar in lokalbedövningen..
och jag vrålar!
sen kommer de igen. "kuta mer med ryggen!"
jag gör ju de, jag har ju för fan en stor jävla mage iväg skriker jag åt dom..
00.05 är den iaf lagd och jag väntar på att den ska verka!
de dröjer inte länge innan den verkar,
gud asså! de va som att komma till himlen.
dom gav mej bricanyl för att jag skulle kunna sova,
och min livmoder få hämta nya krafter för att kunna öppna sej helt..
kl 00.30 är jag lugn igen och mamma åker hem och jag och sne somnar!
fort......
2 st alvedon,
en smärtstillande,
en bricanyl som ska avstanna värkarna,
och en sömntablett.
dom säger åt mej att ta alla tabletterna och sova!
vi kommer hem och jag tycker att de känns helt fel att stoppa i sej dom där pillren,
så jag försöker att sova ändå..
men vaknar hela tiden och nu börjar de göra riktigt ont!
jag väcker sne och berättar att de gör helvetes ont,
och att jag nog måste ta iaf alvedon och smärtstillande..
så han ger mej tabletterna och vatten..
jag tar båda alvedonerna och smärtstillande,
men de hjälper inte ett skit!!
men jag vägrar att ta sömnpillret, de tycker jag är super läskigt,
och jag vill inte ta bricanylen som avstannar värkarbetet nu när de äntligen är igång!
ca kl 6.00 så står jag inte ut med att ligga i sängen längre.
jag går och värmer vetekudden,
vaggar och flåsar varje gång jag har värk..
tillslut väcker jag sne och säger att de gör skiit ont..
jag står på knä vid fotändan av sängen och vaggar med vetekudden i svanken..
flåsar som en tok!
och tittar på tv mellan värkarna.. vill bara att tiden ska gå!
vid 7.00 kliver vi båda upp, jag har sagt att vi snart måste åka in..
jag står snart inte ut mer..
vi äter frukost, eller sne äter frukost, jag har inte haft så mycket matlust dom senaste 2 dygnen..
jag har inte ätit mer än en ynka apelsin på 2 dygn.. :O
men kan inte! känns som att jag ska spy..
efter varje värk mår jag super illa.
sitter och tittar på barnprogram och kämpar på med värkarna.
håller på så fram till ca halv elva på förmiddagen,
då tycker jag att de räcker.. nu vill jag åka in.
jag skriver till mamma att vi vill åka, hon ska göra sej iordning skriver hon..
under tiden vi väntar på mamma blir dom ännu starkare och jag är in på
toan och hulkar en gång, men kan inte spy eftersom min mage är helt tom!!
och tur är väl de! jag hatar att spy, jag vet inte om de va att wilma passerade dom där
taggarna (kommer inte på vad dom heter nu, men de är ju nåt ställe som barnet passerar och då kan mamman må illa.)
eller om de va smärtan som gjorde de!
men sen tillslut så kom mamma och hämtade oss och vi va på väg till förlossningen IGEN! :O
jag grinar som en tok i bilen!
jag vet inte varför men jag kände mej grymt ledsen, de är nog alla hormoner och jag va
övertrött och hungrig och hade ont..
när vi kommer in så gråter jag fortfarande,
och vi blir mottagna av en undersköterska som tar oss direkt till ett förlossningsrum..
där blir jag kopplad till ctg och efter ett tag kommer en barnmorska in och undersöker mej,
mamma är kvar, men den här gången hoppas vi på att inte bli hemskickad..
Det är inte sant!!!!!! fortfarande bara 2 cm! och en halv cm kvar på tappen!
jag har gått med värkar i 2 dygn och de har inte hänt ett skit!!!
jag tappar hoppet om att vi ska få våran bebis!
men vi får vara kvar iaf..
och dagen flyter på.. mamma åker hem och kommer tillbaka,
undertiden hon är borta har jag badat lavendelbad!
de va skönt men de lindrade inte så himla mycket,
efter att vi klivit upp ur badet så bryter jag ihop igen!
de gör ont och jag är urtrött men kan inte sova och jag är hungrig men mår illa mest hela tiden!
och när vi gick in i badet kom de in ett par, och när vi kom ut så hade dom fått sin bebis!
de gjorde de hela bara ännu jobbigare,
så barnmorskan som kom in när jag va ledsen lugnade mej lite,
och vi kom överens om att om de inte hade hänt nåt nästa gång dom skulle undersöka mej,
så skulle jag få en sovdoz igen och då ta hela den! och få sova..
nästa gång jag blir undersökt är jag öppen 3 cm och tappen va nu utplånad helt!
de är inte mycket, men det HAR hänt nåt! :D
och klockan är nu ca 17.20.
dom frågar mej om jag vill sova eller köra på?
envis som man är så ville jag inte sova nu, när de äntligen började hända nåt,
så istället tar dom hål på hinnorna!
vattnet går kl 21.50..
jag är fortfarande bara öppen 3 cm.
nu kanske de börjar hända nåt...?
Det gör det kan jag lova!
nu gör det riktigt helvetes ont,
dom kommer med mindre än en min emellan och jag har ont hela tiden...
jag tappar kontrollen totalt när kl är 23.00
jag bara skriker och grinar..
sne går ut därifrån för han tycker at de blir obehagligt...
mamma stannar kvar och försöker lugna mej tillsammans med barnmorskan och undersköterskan..
men jag har så ont att jag knappt hör dom.. jag är hysterisk..
allt kom så plötsligt när dom tog hinnorna.. jag hann lixom inte lära mej hantera värkarna som man gör
när dom sakta trappas upp, då hinner man med och andas bort dom.
men det gick så fort från att ha vart hanterbara till att bli så starka och komma hela tiden..
barnmorskan vill att jag ska ta ryggbedövning men jag vägrar och bara skriker..
-jag är jätte stick rädd för er som inte känner mej!-
lustgasen vill jag inte heller prova för jag är så rädd att spy..
tillslut står jag bara inte ut..
skriker att jag vill ha snitt och grejer..
och tillslut så ringer dom på doktorn som kommer och pratar med mej..
hon säger att jag inte kommer få bli snittad och jag skriker att jag vill sova..
att jag inte orkar nå mer..
de känns som att jag ska döö!
hon övertalar mej att ta ryggbedövning tillslut,
och kl 23.50 kommer narkosen och lägger en eda!
de va de vidrigaste! fifan!!
de gjorde inte ont men de va grymt obehagligt!
jag fick sitta på sängkanten och kuta med ryggen..
mamma satt framför mej och höll i mej.
kuta mer med ryggen får jag höra hur många gånger som helst..
han sprutar in lokalbedövningen..
och jag vrålar!
sen kommer de igen. "kuta mer med ryggen!"
jag gör ju de, jag har ju för fan en stor jävla mage iväg skriker jag åt dom..
00.05 är den iaf lagd och jag väntar på att den ska verka!
de dröjer inte länge innan den verkar,
gud asså! de va som att komma till himlen.
dom gav mej bricanyl för att jag skulle kunna sova,
och min livmoder få hämta nya krafter för att kunna öppna sej helt..
kl 00.30 är jag lugn igen och mamma åker hem och jag och sne somnar!
fort......
del 2. (9 januari-09)
jag vaknade på morgonen och hade en aning ondare än när jag gick och la mej..
men inte så ont så vi skulle åka in eller,
dagen flöt på som vanligt, vi tog en promenad till tempo och handlade,
för att skynda på de hela.. sne va hemma från jobbet den här dagen,
idag måste de ju bli bebis tyckte jag!
fram emot kvällen hade värkarna blivit mycket starkare och jag va tvungen att flåsa mej igenom dom..
nu kom dom med 5 min emellan.
vi drog iväg med snes mamma och handla på seglet,
vi fick stanna då och då och jag va tvungen att andas bort värken.
så ringde tima (min faster) och fråga hur de gick.. hon hade hört att jag hade värkar,
jag berättade hur de va och att jag va less för dom hade ju faktist håll på ett dygn nu..
hon sa att de va exakt lika för henne, men att hon hade åkt upp ändå bara för att kolla om
de hade hänt nå.. och då va hon öppen 5 cm..
ett litet hopp tändes för mej., kanske va de på G ändå.
jag som hade börjat tvivla på att de va nån bebis som velade ut..
men på kvällen iaf så ringde vi in och kom överens med dom på förlossingen att vi skulle åka
in på en kontroll..
ca 18.00
vi kommer in till förlossningen och får komma in på de första rummet,
blir kopplad till ctg, och får ligga så ca en halv timme..
sen kommer dom in och ska undersöka mej..
jag är öppen 2 cm och de är fortfarande en halv cm kvar på tappen..
och huvudet står väldigt lågt!
de har definitvit hänt saker,
men de är ju en bit kvar, så vi blir hemskickad.
mamma har vart med undertiden utifall vi skulle få åka hem igen.
så vi går till bilen och åker hem..
vi ska komma tillbaka när de är tätare och starkare värkar..
så hem igen.. sitter vid datorn och tv för att fördriva tiden..
inte mycket händer,
vid elva tiden så tycker jag att dom gör lite ondare och dom kommer med 4 min emellan..
vi åker in igen..
ca 23.00
vi kommer in till förlossningen igen..
blir kopplad till ctg igen och får ligga en halvtimme igen,
mamma är med och kollar även denna gång..
sen blir jag undersökt och de har inte hänt ett skit!!
vi blir hemskickad igen, med en sovdoz denna gång.
jag måste få vila säger dom..
forts.....
men inte så ont så vi skulle åka in eller,
dagen flöt på som vanligt, vi tog en promenad till tempo och handlade,
för att skynda på de hela.. sne va hemma från jobbet den här dagen,
idag måste de ju bli bebis tyckte jag!
fram emot kvällen hade värkarna blivit mycket starkare och jag va tvungen att flåsa mej igenom dom..
nu kom dom med 5 min emellan.
vi drog iväg med snes mamma och handla på seglet,
vi fick stanna då och då och jag va tvungen att andas bort värken.
så ringde tima (min faster) och fråga hur de gick.. hon hade hört att jag hade värkar,
jag berättade hur de va och att jag va less för dom hade ju faktist håll på ett dygn nu..
hon sa att de va exakt lika för henne, men att hon hade åkt upp ändå bara för att kolla om
de hade hänt nå.. och då va hon öppen 5 cm..
ett litet hopp tändes för mej., kanske va de på G ändå.
jag som hade börjat tvivla på att de va nån bebis som velade ut..
men på kvällen iaf så ringde vi in och kom överens med dom på förlossingen att vi skulle åka
in på en kontroll..
ca 18.00
vi kommer in till förlossningen och får komma in på de första rummet,
blir kopplad till ctg, och får ligga så ca en halv timme..
sen kommer dom in och ska undersöka mej..
jag är öppen 2 cm och de är fortfarande en halv cm kvar på tappen..
och huvudet står väldigt lågt!
de har definitvit hänt saker,
men de är ju en bit kvar, så vi blir hemskickad.
mamma har vart med undertiden utifall vi skulle få åka hem igen.
så vi går till bilen och åker hem..
vi ska komma tillbaka när de är tätare och starkare värkar..
så hem igen.. sitter vid datorn och tv för att fördriva tiden..
inte mycket händer,
vid elva tiden så tycker jag att dom gör lite ondare och dom kommer med 4 min emellan..
vi åker in igen..
ca 23.00
vi kommer in till förlossningen igen..
blir kopplad till ctg igen och får ligga en halvtimme igen,
mamma är med och kollar även denna gång..
sen blir jag undersökt och de har inte hänt ett skit!!
vi blir hemskickad igen, med en sovdoz denna gång.
jag måste få vila säger dom..
forts.....
del 1. (8 januari -09)
Det började på kvällen när vi hade lagt oss i sängen och skulle kolla på en film.
Jag kände att de gjorde ont långt ner i magen och i ryggen med jämna mellanrum..
men jag tänkte inte på de för de gjorde ju absolut inte skit ont.
och man velade ju inte ställa in sej på att de kunde vara på G..
så jag tänkte att de säkert bara va förvärkar.. men under natten blev dom lite starkare.
jag vaknade med ca 20 min emellan.. och jag började klocka bara för skojs skull.
och på 2 tim hade jag haft 8 st värkar..
på morgonen fortsatte de, och hela dagen, dom blev lite starkare och jag började
tänka att de kanske va på G ändå. jag smsade med sne hela dagen och höll honom uppdaterad. :)
mamma kom hem till oss och hälsade på efter att hon slutade jobbet eftersom jag berättade för henne
att jag trodde jag hade värkar. när vi suttit här i ca en tim och snackat och jag hade
haft värkar med 6 min emellan hela tiden tyckte mamma att jag skulle följa med henne hem,
eftersom sne skulle jobba till kl 20.00
hon tyckte att de verkade som att de va nåt på G.. så jag packade bb-väskan och följde med mamma hem.
de fortsatta i samma takt, mellan 6 och 4 min emellan och inte allt för starka!
vi åkte hem till min moster efter ett tag och fikade med henne. hon började att klocka värkarna..
som nu hade avtagit lite i mellanrummen men blivit starkare..
nu va de 8 min emellan men dom va mycket starkare..
nu va klockan snart över 20.00 och sne slutade jobbet..
jag tyckte inte att värkarna va så jobbiga så jag velade inte åka in till förlossningen..
så mamma skutsade hem mej och jag och sne klockade vidare..
bara för att ha koll på hur dom kom. de va fortfarande 8 min emellan.
vi gick och la oss. men de blev inte mycket sova för min del,
dom gjorde inte helvetes ont men dom kändes.. så jag vaknade var åttonde min,
tillslut ringde sne till förlossningen för att höra med dom vad dom tyckte jag skulle göra..
en barnmorska vela snacka med mej, så jag förklara för henne hur de kändes o hur
ofta dom kom m.m hon tyckte att jag skulle ta 2 st alvedon och försöka sova..
jag tog aldrig nån alvedon men försökte sova iaf.. de gick ju som tidigare..
jag slumrade från och till hela natten...
forts..
Jag kände att de gjorde ont långt ner i magen och i ryggen med jämna mellanrum..
men jag tänkte inte på de för de gjorde ju absolut inte skit ont.
och man velade ju inte ställa in sej på att de kunde vara på G..
så jag tänkte att de säkert bara va förvärkar.. men under natten blev dom lite starkare.
jag vaknade med ca 20 min emellan.. och jag började klocka bara för skojs skull.
och på 2 tim hade jag haft 8 st värkar..
på morgonen fortsatte de, och hela dagen, dom blev lite starkare och jag började
tänka att de kanske va på G ändå. jag smsade med sne hela dagen och höll honom uppdaterad. :)
mamma kom hem till oss och hälsade på efter att hon slutade jobbet eftersom jag berättade för henne
att jag trodde jag hade värkar. när vi suttit här i ca en tim och snackat och jag hade
haft värkar med 6 min emellan hela tiden tyckte mamma att jag skulle följa med henne hem,
eftersom sne skulle jobba till kl 20.00
hon tyckte att de verkade som att de va nåt på G.. så jag packade bb-väskan och följde med mamma hem.
de fortsatta i samma takt, mellan 6 och 4 min emellan och inte allt för starka!
vi åkte hem till min moster efter ett tag och fikade med henne. hon började att klocka värkarna..
som nu hade avtagit lite i mellanrummen men blivit starkare..
nu va de 8 min emellan men dom va mycket starkare..
nu va klockan snart över 20.00 och sne slutade jobbet..
jag tyckte inte att värkarna va så jobbiga så jag velade inte åka in till förlossningen..
så mamma skutsade hem mej och jag och sne klockade vidare..
bara för att ha koll på hur dom kom. de va fortfarande 8 min emellan.
vi gick och la oss. men de blev inte mycket sova för min del,
dom gjorde inte helvetes ont men dom kändes.. så jag vaknade var åttonde min,
tillslut ringde sne till förlossningen för att höra med dom vad dom tyckte jag skulle göra..
en barnmorska vela snacka med mej, så jag förklara för henne hur de kändes o hur
ofta dom kom m.m hon tyckte att jag skulle ta 2 st alvedon och försöka sova..
jag tog aldrig nån alvedon men försökte sova iaf.. de gick ju som tidigare..
jag slumrade från och till hela natten...
forts..
