en massa tabletter finns i sovdoz påsen..
2 st alvedon,
en smärtstillande,
en bricanyl som ska avstanna värkarna,
och en sömntablett.
dom säger åt mej att ta alla tabletterna och sova!
vi kommer hem och jag tycker att de känns helt fel att stoppa i sej dom där pillren,
så jag försöker att sova ändå..
men vaknar hela tiden och nu börjar de göra riktigt ont!
jag väcker sne och berättar att de gör helvetes ont,
och att jag nog måste ta iaf alvedon och smärtstillande..
så han ger mej tabletterna och vatten..
jag tar båda alvedonerna och smärtstillande,
men de hjälper inte ett skit!!
men jag vägrar att ta sömnpillret, de tycker jag är super läskigt,
och jag vill inte ta bricanylen som avstannar värkarbetet nu när de äntligen är igång!
ca kl 6.00 så står jag inte ut med att ligga i sängen längre.
jag går och värmer vetekudden,
vaggar och flåsar varje gång jag har värk..
tillslut väcker jag sne och säger att de gör skiit ont..
jag står på knä vid fotändan av sängen och vaggar med vetekudden i svanken..
flåsar som en tok!
och tittar på tv mellan värkarna.. vill bara att tiden ska gå!
vid 7.00 kliver vi båda upp, jag har sagt att vi snart måste åka in..
jag står snart inte ut mer..
vi äter frukost, eller sne äter frukost, jag har inte haft så mycket matlust dom senaste 2 dygnen..
jag har inte ätit mer än en ynka apelsin på 2 dygn.. :O
men kan inte! känns som att jag ska spy..
efter varje värk mår jag super illa.
sitter och tittar på barnprogram och kämpar på med värkarna.
håller på så fram till ca halv elva på förmiddagen,
då tycker jag att de räcker.. nu vill jag åka in.
jag skriver till mamma att vi vill åka, hon ska göra sej iordning skriver hon..
under tiden vi väntar på mamma blir dom ännu starkare och jag är in på
toan och hulkar en gång, men kan inte spy eftersom min mage är helt tom!!
och tur är väl de! jag hatar att spy, jag vet inte om de va att wilma passerade dom där
taggarna (kommer inte på vad dom heter nu, men de är ju nåt ställe som barnet passerar och då kan mamman må illa.)
eller om de va smärtan som gjorde de!
men sen tillslut så kom mamma och hämtade oss och vi va på väg till förlossningen IGEN! :O
jag grinar som en tok i bilen!
jag vet inte varför men jag kände mej grymt ledsen, de är nog alla hormoner och jag va
övertrött och hungrig och hade ont..
när vi kommer in så gråter jag fortfarande,
och vi blir mottagna av en undersköterska som tar oss direkt till ett förlossningsrum..
där blir jag kopplad till ctg och efter ett tag kommer en barnmorska in och undersöker mej,
mamma är kvar, men den här gången hoppas vi på att inte bli hemskickad..
Det är inte sant!!!!!! fortfarande bara 2 cm! och en halv cm kvar på tappen!
jag har gått med värkar i 2 dygn och de har inte hänt ett skit!!!
jag tappar hoppet om att vi ska få våran bebis!
men vi får vara kvar iaf..
och dagen flyter på.. mamma åker hem och kommer tillbaka,
undertiden hon är borta har jag badat lavendelbad!
de va skönt men de lindrade inte så himla mycket,
efter att vi klivit upp ur badet så bryter jag ihop igen!
de gör ont och jag är urtrött men kan inte sova och jag är hungrig men mår illa mest hela tiden!
och när vi gick in i badet kom de in ett par, och när vi kom ut så hade dom fått sin bebis!
de gjorde de hela bara ännu jobbigare,
så barnmorskan som kom in när jag va ledsen lugnade mej lite,
och vi kom överens om att om de inte hade hänt nåt nästa gång dom skulle undersöka mej,
så skulle jag få en sovdoz igen och då ta hela den!  och få sova..
nästa gång jag blir undersökt är jag öppen 3 cm och tappen va nu utplånad helt!
de är inte mycket, men det HAR hänt nåt! :D
och klockan är nu ca 17.20.
dom frågar mej om jag vill sova eller köra på?
envis som man är så ville jag inte sova nu, när de äntligen började hända nåt,
så istället tar dom hål på hinnorna!
vattnet går kl 21.50..
jag är fortfarande bara öppen 3 cm.
nu kanske de börjar hända nåt...?
Det gör det kan jag lova!
nu gör det riktigt helvetes ont,
dom kommer med mindre än en min emellan och jag har ont hela tiden...
jag tappar kontrollen totalt när kl är 23.00
jag bara skriker och grinar..
sne går ut därifrån för han tycker at de blir obehagligt...
mamma stannar kvar och försöker lugna mej tillsammans med barnmorskan och undersköterskan..
men jag har så ont att jag knappt hör dom.. jag är hysterisk..
allt kom så plötsligt när dom tog hinnorna.. jag hann lixom inte lära mej hantera värkarna som man gör
när dom sakta trappas upp, då hinner man med och andas bort dom.
men det gick så fort från att ha vart hanterbara till att bli så starka och komma hela tiden..
barnmorskan vill att jag ska ta ryggbedövning men jag vägrar och bara skriker..
-jag är jätte stick rädd för er som inte känner mej!-
lustgasen vill jag inte heller prova för jag är så rädd att spy..
tillslut står jag bara inte ut..
skriker att jag vill ha snitt och grejer..
och tillslut så ringer dom på doktorn som kommer och pratar med mej..
hon säger att jag inte kommer få bli snittad och jag skriker att jag vill sova..
att jag inte orkar nå mer..
de känns som att jag ska döö!
hon övertalar mej att ta ryggbedövning tillslut,
och kl 23.50 kommer narkosen och lägger en eda!
de va de vidrigaste! fifan!!
de gjorde inte ont men de va grymt obehagligt!
jag fick sitta på sängkanten och kuta med ryggen..
mamma satt framför mej och höll i mej.
kuta mer med ryggen får jag höra hur många gånger som helst..
han sprutar in lokalbedövningen..
och jag vrålar!
sen kommer de igen. "kuta mer med ryggen!"
jag gör ju de, jag har ju för fan en stor jävla mage iväg skriker jag åt dom..
00.05 är den iaf lagd och jag väntar på att den ska verka!
de dröjer inte länge innan den verkar,
gud asså! de va som att komma till himlen.
dom gav mej bricanyl för att jag skulle kunna sova,
och min livmoder få hämta nya krafter för att kunna öppna sej helt..
kl 00.30 är jag lugn igen och mamma åker hem och jag och sne somnar!

fort......