Nu, idag när jag sitter och skriver den här långa förlossningsberättelsen,
är de exakt en vecka sedan!
sjukt alltså! att wilma redan är en vecka! :O
nu när jag tänker tillbaka på hur jag tyckte att de va att föda barn,
är de svårt att hitta ord för allting!
de är utan tvekan de häftigaste jag har varit med om, i hela mitt liv!
och jag skulle lätt kunna göra om de. :)
andledningen till varför de tog så lång tid för mej,
innan de riktigt startade. va förlängd latensfas!
och de blev så enbart för att jag är envis och inte lyssnade på dom på förlossningen
som gav mej den första sovdozen,
för att livmodern är en muskel, och när jag va så trött och utmattad,
så orkade den helt enkelt inte öppna sej mer,,
men jag skulle absolut vara tapper och inte ta nå bricanyl eller liknande..
hade jag gjort de dom sa från början så hade hon kanske vart född den 10 jan,
eller kanske till och med den 9 jan?
och tänk om jag inte hade gått med på att ta den där himla ryggbedövningen då?
hur ont hade jag haft då?? :S
nej, jag har iaf lärt mej ett och annat av de här..
och jag säger bara de! till alla som ska föda barn..
ni har nåt otroligt coolt och häftigt framför er!
jag är fortfarande helt chockad över hur häftigt jag tycker att de va! :)
men lyssna på barnmorskorna!
dom vet vad som är bäst!
jag hade bestämt mej innan att jag skulle göra de!
men jag tappade kontrollen totalt!
och jag som verkligen inte tänkte göra de..
men jag blev bara för trött helt enkelt.
jag kände de att de lixom inte gick längre..
de är sån kraft i värkarna,
och att inte sova eller äta på 3 dygn med den smärtan.. de är ju helt sjukt..
men jag är övertygad om att ifall jag hade gjort som dom sa, så hade de gått mycket fortare!
och va inte rädd för att sätta ryggbedövning!
den va guld värd!
den va vidrig att sätta! de ska jag inte neka.
men de va lätt värt de!
för nu kunde jag trots allt föda lilla wilma med ett leende på läpparna! :)

tack Sne!
och tack Mamma!
utan er vet jag inte riktigt om de hade vart lika häftigt!
ni är toppen!! :D <3333