vecka 12!

Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är nio centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.

Gud allltså.. den här veckan tyckte jag man väntade på i en evighet med Wilma.
Men nu hann jag inte ens blinka!

Sjukt hur lätt en mamma knyter an till sin bebis...
Ibörjan så tänker man inte på de så mycket..
*Men nu när jag läser texten om vecka 12 och läser att min lilla bebbe
redan kan hicka och röra på fingrar känner jag att jag bara vill pussa på våran skatt.
Med Wilma va de mer efter ultraljudet som jag kände en sån himla stark kärlek till henne..
Tänk att man som gravid kan känna en sån kärlek till någon som man aldrig ens träffat.
Men nu tror jag att jag känner den där starka kärleken snabbare just för att jag har Wilma.
Jag vet liksom vad jag väntar! :D
Hoppas resten springer på lika fort som dom här 12 veckorna har gjort! ;)
Inte så troligt.. men man kan ju hoppas! ;D